Esters kiosk blir kultur

För folk i trakten är Esters kiosk ett begrepp. Mitt i det lilla samhället Kopparberg i Bergslagen har den legat sedan 1924. Då öppnade Esters moster, Strömmis, en liten träkiosk. År 1950 var det dags för Ester att ta vid och som en förpliktigande gåva fick hon en ultramodern neonskylt av Cloettas reklamavdelning i Ljungsbro.

Pornografi, Expressen och lösa cigaretter

Esters kiosk är ingen stor byggnadskonst men den är ett bra exempel på en snart utdöd kioskepok. En riktig kiosk har stående, smal panel som oftast är brunmålad eller fernissad. I en riktig kiosk handlar man genom en lucka, inte inomhus. Helst ska det finnas ett utskjutande regnskyddstak. Därinne härskar innehavaren – i det här fallet Ester. Hon var först i stan med kvällstidningar men försåg även Kopparbergsborna med lösa cigaretter och hårdporr, vilket inte kan ha varit populärt i alla hem …

50-talets kiosker

Cloetta levererade skyltar till alla de varianter av kiosker som fanns på 50-talet. Man hade ett eget klassificeringssystem för att kunna särskilja de olika kiosktyperna. G 36 var vanligast. Umärkande för en G 36:a var – förutom den centralt placerade Cloettaskylten – den båtfernissade panelen med lätt rundade hörn, lucka omgiven av skyltfönster för exponering av hängande tidningar och ett överhängande regnskyddstak, som designmässigt förde tankarna till biografernas baldakin.

Under baldakinen sitter alltid Cloettas slogan ”Tag det rätta – tag Cloetta” utformad i kursivt antikvatypsnitt. På baldakinens ytterändar balanserade också en godisätande flicka med blåvitrandig klänning och flätor. ”Söt flicka äter choklad, bli söt du också” var undertexten.

Skadad neonskylt

Det är oklart vilken beteckning Esters kiosk hade. Möjligen är det en G 46:a d.v.s. en mindre G 36. På sjuttitalet skadades neonskylten vid en brand i ett närbeläget hus. Därefter var den släckt fram till nittiotalet, då länsmuseet fick för sig att kiosken borde räddas åt eftervärlden. Mot Esters vilja renoverades den och nu 2005, när Ester gått bort, har den fortfarande inte kommit på plats trots att renoveringen är genomförd. På kommunen råder osäkerhet om var den ska stå och hur den ska användas.

Helst borde den förstås åter placeras på Konstmästargatan. När Cloettaskylten åter lyser som ett landmärke i kvällsmörkret i Kopparberg, kommer många att minnas den legendariska Kiosk-Ester.

Författare: Göran Willis