Apoteken och läkemedelshandeln

I Europa började särskilda apotek och apotekare uppträda på 1200-talet. Innan dess hade munkar, läkare och andra som ägnade sig åt läkekonst själva handhavt odlande och insamlande av läkeörter. I de fall man behövt preparat från andra länder hade dessa inhandlats av samma köpmän som skötte handeln med kryddor. Sverige får sitt första riktiga, offentliga apotek 1575 när slottsapotekaren, holländaren Anthonius Busenius, fick tillstånd att flytta sin verksamhet från slottet till Stortorget i Stockholm för att även allmänheten skulle kunna få ta del av hans varor.

Läkemedlen bestod från 1500-talet huvudsakligen av elixir där man löst verksamma ämnen ur läkeväxter i vinsprit. Fram till det sena 1700-talet fanns dock även en mängd tvivelaktiga ingredienser som älghorn, elfenben, mumiepulver, påfågelsträck, enhörningshorn, pulveriserade ädelstenar eller morgondagg inhämtat på S:t Hans dag.

På 1600-talet fick apotekarna monopol för handel med läkemedel och gifter. Endast en apotekare fick verka inom ett begränsat geografiskt område. För att öppna ett apotek var man inte bara tvungen att bevisa sin skicklighet utan även köpa apotekslicensen på en viss plats. Ofta ärvde man eller gifte sig till den. När skråtvånget avskaffades och Sverige fick fullständig näringsfrihet 1846 och 1864 så undantogs apoteksbranschen och märkligt nog kom de säljbara privilegierna inte att avskaffas helt förrän år 1920!

Gränsstrider har funnits hela tiden. Kryddkrämarna sålde delvis samma örter som apotekarna, men för kryddning – och det blev ofta konflikt. På 1800-talet började den framväxande kemisk-tekniska industrin framställa produkter som tidigare bara sålts på apotek. Först 1913 kom en lag som fastslog att apotekarna endast hade monopol på läkemedel, medan allt annat som av tradition också således på apotek släpptes fritt. Samtidigt avreglerades även tillverkning och partihandeln av läkemedel.

Även om privilegierna inte längre var säljbara så fanns det i viss moderniserad form ännu kvar på 1960-talet. Systemet ansågs då allmänt orättvist och gjorde att unga, skickliga farmaceuter hade mycket svårt att etablera sig som apotekare. Lösningen blev dock inte en avreglering utan en socialisering. Socialdemokraterna hade i 20 år velat förstatliga de svenska apoteken, men inte fått med sig något annat parti på detta. När de under valperioden 1968–1970 för enda gången i historien hade egen majoritet i riksdagen beslutade de om att samtliga svenska apotek skulle inlösas av staten. Apotekarna fick betalt för lager och inventarier men inte för good will och fick vackert finna sig i att upphöra att vara egenföretagare och bli vanliga anställda. Alla apotek förlades i 1970 års grundade Apoteksbolaget, senare Apoteket AB.

Kanske något märkligt kom däremot inte partihandeln att övertas av staten utan fortsatte skötas privat. Kronans droghandel var länge det största partihandelsföretaget för läkemedel, men trots sitt namn var de inte statliga. De hade grundats 1907 som en avknoppning från Apoteket Kronan, som hade fått rätt till detta namn som tack för att de balsamerade Karl XIIs kropp 1718.

Förra året avskaffades apotekens monopol för handel med receptfria läkemedel och i år gick avvecklas det statliga apoteksmonopolet fullständigt. Således kommer det gamla apotekaryrket därmed åter till heders.

Författare: Edward Blom