Mästerförsäljaren Malmgren

En höstkväll strax före stängning någon gång omkring år 1930 kliver en rödbrusig man in i Martin Olssons butik vid Hötorget. Han är iförd en sliten paletå, plommonstop och galoscher. Han lägger plommonstopet på disken och sparkar av sig galoscherna, varefter han säger till butikschefen Gunnar Oldmark: ”Behöver herrn hjälp med att sälja kaffe på caféerna?”

Oldmark förklarade att detta förvisso kunde behövas men att han ändå avböjde erbjudandet. Mannen, som hette Malmgren, gick därifrån utan att säga adjö. Dagen därpå återkom han med tre order på sammanlagt 11 kg kaffe: ”Ni kan expediera dom här i morgon. Jag vill inte ha någon provision.”

Den förbluffade butikschefen förklarade att om Malmgren kunde leverera och få betalt för kaffet skulle de kunna diskutera vidare sedan. Efter att ha fullgjort uppdraget blev Malmgren firmans förste provisionsförsäljare. Under sina fyra år som säljare för Martin Olsson lyckades han värva 52 fasta kunder till firman.

Malmgren hade dock ett problem – han var periodsupare. Efter varje avlöning blev han borta ett par dagar men återvände sedan alltid lika säljglad som vanligt. För att hjälpa Malmgren och förhindra att alla pengar gick till sprit, åtog sig firmans kontorist och telefonförsäljare Elna Agnsjö att ta hand om en del av Malmgrens lön och se till att det fanns pengar till bostad, kläder och en del andra nödvändiga utgifter. Dessa pengar passerade aldrig Malmgren utan gick direkt till det pensionat där han bodde och till de butiker där Malmgren kvitterade ut sina varor.

Författare: Anders Johnson