ICA-butiken ett arvegods – exemplet Pettersson i Berg

Hos Pettersson i Berg har jag och min familj handlat varje sommar i mer än 50 år. Hasse Pettersson finns på Vretahallen vid Bergs slussar utanför Linköping och han är nog den mest typiske ICA-handlare man kan tänka sig. Han är välkänd inte bara i den närliggande bygden utan också inom ICA centralt. Under en reklamkampanj på 1980-talet visades hans bild på reklampelare i hela Sverige.

Arv från fadern

Det var Hasses pappa Nisse som startade affären 1945. När jag besöker Vretahallen för att intervjua Hasse visar han mig en brun papperspåse med texten ”Petterssons specerier” som är uppsatt på anslagstavlan i personalrummet. En kund i trakten har nyligen hittat påsen i en vägg där den varit isolering sedan slutet av 1940-talet. Hasse berättar med stolthet att hans pappa hade många nya idéer och kunde ta folk: – Han startade affären med blygsam omsättning men in på det tredje året var omsättningen fördubblad. Det gjorde väl att han rönte förtroende hos sina kunder. Han var rätt så generös i sitt sätt. Sen hade han ju goda kontakter inom föreningslivet och det är väldigt viktigt på landet. Min pappas liv var två delar som var mycket sammanvävda. Det var affären och idrottsföreningen, han var ju kassör i 50 år.

Lösvaror och hönsfoder

Affären gick bra. Då Nisse fick veta att det planerades nybyggnationer i samhället började han bygga en modernare butik. Den blev klar hösten 1958. Fotot på föregående sida visar Nisse Pettersson tillsammans med sin fru Britta och två anställda. På den tiden drevs affären bakom disk på traditionellt sätt och fortfarande fanns en hel del lösvaror. Hasse minns att han hjälpte till i affären som springpojke samtidigt som han gick på handelsgymnasiets affärsledarutbildning:

– När jag blev äldre så var det ju att köra både hönsfoder och värpfoder. Det var tre gamla fröknar som bodde nere i backen och dom hade höns, så det blev ju många roliga uppdrag. Och det är klart att man blev präglad av miljön och utbildningen som jag gick.

Tog över 1977

År 1961 byggdes affären om till snabbköp. I tio år kombinerade Hasse butiksarbetet med att vara brevbärare, men sedan blev det mer och mer att göra i affären. När Nisse pensionerade sig 1977 tog Hasse över.

– Då sa vi att nu kör jag här ett par år så får vi se hur det går. Och det fortsatte att gå bra, men det var trångt och besvärligt. Utvecklingen drev ju på mot mer och mer lager och vi hade inget frysrum, så vi fick bygga till butiken. Den var färdig 1980 och då var frågan vad vi skulle kalla den. Till slut fastnade vi för Vretahallen även om det inte var någon stor jättehall, men det var lättare att säga. Och många säger ju inte det. Dom säger ju som du: Jag går till Pettersson och handlar.

Starkt idrottsintresse

Butiken och idrottsintresset har gått hand I hand även för Hasse. Valet var en gång om han skulle ta över affären eller fortsätta med idrotten. Han var i Åtvidaberg och tittade på arbete. Det var meningen att han skulle spela bandy där, men han kände att det var som handlare han trivdes bäst.

Förblir i Berg

Hasse har haft framgång. Liksom sin pappa har han alltid strävat efter att ge det där extra för sina kunder. Under åren har han haft många möjligheter att gå vidare med större butiker, men han har känt tryggheten i Berg.

– Små problem kan man bemästra, stora problem är svåra. Även om allt har varit delegerat under massor av år, så har jag här ett någorlunda bra övergripande grepp. Jag känner att jag hellre vill leva i händelsernas centrum som jag nu gör och som Nisse gjorde än att ha kanske 40 anställda och sitta på ett kontor och räkna och planera. Det är liksom inte mitt sätt och mitt kynne. Jag vill möta ögonblicket och konsumenten.

Författare: Eva Javefors Grauers