Varuhusdöden

Redan i slutet av 1800-talet förekom bosättningsmagasin och varuhusliknande butiker i Sverige. I Stockholm: Paul U. Bergström (PUB), Millitärekiperingsaktiebolaget (MEA), och inte minst Karl M. Lundberg och Joseph Leja som1902 skulle slås samman till NK. I Göteborg: Ferd. Lundquist & Co och Meeths. En bit in på 1900-talet hade dessa vuxit till stora lyxvaruhus.

Samtidigt började det uppstå lågprisvaruhus som American Bazar och Grand Bazar, vilka sedermera blev EPA. EPA expanderade under 1920-talet och fick 1932 konkurrens av Tempo, som ägdes av postorderfirman Åhlén & Holm (Åhléns). Under 1930- och 1940-talen ökade antalet varuhus och även kooperationen gav sig in leken. Om än det verkliga startskottet för KF:s varuhussatsning kom med Domus 1956. Under 1960- och 1970-talen upplevde så varuhusen sin verkligen guldålder.

I mitten av 1970-talet hade Sverige med sina 368 varuhus den högsta varuhustätheten i Europa. Men snart blev det kris. Specialbutikerna hade då tack vare sitt organiserande i frivilliga fackkedjor börjat locka tillbaka kunder från varuhusen. På samma sätt hade byggandet av stora livsmedelsbutiker med självbetjäning gjort att kunderna återvände till den gängse dagligvaruhandeln från varuhusens livsmedelsavdelningar. Därtill led Sverige av en svår lågkonjunktur.

Nu kom samtliga varuhus att gå dåligt. NK-ägda EPA, med flest enheter, hade redan 1970 förstått vart det var på väg. 1976 slog man sig ihop med Åhléns/Tempo och kunde därmed lägga ner 16 hus där bägge kedjorna var etablerade. Men det var bara början. Trots otaliga försök verkade ingenting hjälpa. Varuhusdöden var en farsot som spred sig till landets alla delar.

I början av 1990-talet avvecklade NK de mindre husen och de två största kom att drivas med franchisetagare. KF omvandlade sina Domusvaruhus till gallerior. Och till slut fanns bara Åhléns kvar som klassisk varuhuskedja. Trots förluster höll man ut och lyckades till slut vända; i dag driver man 77 enheter. När den stora varuhusdöden blåst över kunde man således konstatera att ungefär vart femte hus överlevt.

Författare: Edward Blom