Birka

Birka grundlades på 700-talet och hade som mest mellan 500 och 1 000 invånare. Här bedrevs en betydande tillverkning av smycken och bruksföremål av järn, brons, ädla metaller, ben och horn.

Till Birka fördes pärlor, silver och siden från öster, vapen, keramik och glasvaror från väster samt järn och pälsverk från norr. Därutöver förekom slavhandel. I Birka kunde stormännen bära kläder och bälten från Arabien. Silvermynten förvarades i börsar broderade med silke, som kommit på Sidenvägen från Kina. Längs stränderna fanns kajer och bryggor där fartyg från främmande länder lade till.

De svenska varor som fördes till Birka för vidare export kom oftast på vintern då isen och snön underlättade transporterna. Hit kom exempelvis samer med skinn och pälsverk som lastats på pulkor dragna av renar. Eftersom man inte har återfunnit någon marknadsplats på Björkö, där Birka låg, är det troligt att de större marknaderna ägde rum vintertid på isen.

Verksamheten i Birka upphörde omkring år 975. Handelns tyngdpunkt flyttades till Gotland där så kallade farbönder sedan lång tid tillbaka bedrev en omfattande internationell handel.

Författare: Anders Johnson