Lanthandeln som kulturfaktor

Ända från medeltiden fram till mitten av 1800-talet var handel något som i princip skulle förbehållas städerna och dess borgare. Undantag gjordes visserligen i lagstiftning och praxis – därtill kom även en hel del olaglig handel utanför städerna – men för den överväldigande majoritet av befolkningen som bodde på landsbygden, var den organiserade handeln något man nästan enbart kom i kontakt med om man åkte in till staden.

Lanthandelsrevolutionen

Därför var det något av en revolution när handelns geografiska begränsning avskaffades i två steg. 1846 blev det tillåtet att öppna handelsbod på landsbygden, om den låg minst tre mil från närmaste stad. 1864 försvann även denna begränsning. Sverige hade vid den tidpunkten cirka 90 städer. Utan denna reform hade den ekonomiska omvandlingen av Sverige inte kunnat äga rum så snabbt som den gjorde.

De första lanthandlarna startades ofta under enkla former av någon lantbrukare. Dessutom fanns det sedan tidigare viss tillåten landsbygdshandel som nu kunde expandera, t.ex. den brukshandel som bruken drev för sina anställda.

Successivt etablerade sig professionella handlare utanför städerna. De förde med sig inte bara ett rikt utbud av varor utan även något av stadslivets sociala och mentala kultur. Handlarna hade genom sitt yrke – och ofta genom sin personliga bakgrund – nära kontakter med världen utanför det närmaste omlandet.

Viktiga kontaktpunkter

Handelsbodarna blev nyhetscentraler och kontaktpunkter, vilket förstärktes av att de också kunde fungera som postkontor och med tiden även skaffade telefon.

Handlaren hade en hög status i bygden samtidigt som han – till skillnad från vad som var vanligt bland övriga ståndspersoner – dagligen umgicks med vanligt folk i vänskapliga former. Ofta mötte han (eller hon) den besökande kunden med ett elegant ”Vad får det lov att vara?”.

Handlaren hade professionell erfarenhet av att hantera siffror och göra beräkningar. Han kom därför ofta att anlitas för bouppteckningar, arvskiften, utformande av köpehandlingar etc.

Misstänksamhet och avundsjuka

Naturligtvis kunde en handelsman också mötas av misstänksamhet och avundsjuka. För en del representerade han något främmande som trängt sig in i den lantliga friden – någon som dessutom gjorde grova pengar på andra människors behov utan att fysiskt behöva anstränga sig särskilt mycket. Ett knep som en del handlare använde sig av, för att undgå sådan kritik, var att inte ha alltför snyggt i butiken eller klä sig alltför fint.

Handlaren blev i alla händelser en viktig person och det finns många litterära skildringar av lanthandlaren – såväl godmodiga som kritiska. För de handelsbiträden som uppträdde alltför stroppigt myntades ett särskilt uttryck, ”bodknodd”. Och om dem skaldade Erik Axel Karlfeldt i dikten

Om en tillbörlig vrede i Fridolins lustgård och dalmålningar på rim 1901:

I denna värld av släta knoddar

som le och buga för en slant,

du späcke dina ord med broddar

och tale hälsosamt och sant.

I denna värld, så fräck och dum,

må mycken vrede hava rum,

och det är skam att vara ljum.

Författare: Anders Johnson