En fresk över handeln i konsten

Handel är sällan föremål för konstnärlig behandling i sig. Istället får vi ofta nöja oss med indiciekonst som visar resultatet av verksamheten i form av porträtt av välmående handlare eller förevisningar av de rikedomar, som dessa kan kosta på sig i form av prunkande stilleben på holländska fat. Endast undantagsvis ser vi kontor och affärer eller möter handelsmän i sin roll, då de diskuterar priser eller väger upp en överenskommen summa i guld.

Handel som folkliv

Fram till 1800-talet framträder handeln helt apropå i form av skildringar av bland annat torglivet, som ju är själva sinnebilden för fri handel. Bruegel inbjuder oss exempelvis under 1500-talet senare hälft att följa försäljning över stånd och utskänkning av mat och dryck. Det är inte fråga om någon dokumentation av handel utan snarare om bilder av urbanitet eller folkliv där kommersen är en del. Därutöver har det genom århundraden varit populärt att skildra interiörer från restauranger och hamnkvarter som myllrar av redare, handlare och sjåare.

Under realismen i Frankrike runt 1800-talets mitt börjar producentledet avbildas och vi får följa med in i fabrikernas dunkla miljöer befolkade av spinnerskor eller stålarbetare. Adolf von Menzels Järnvalsverket från 1875 är portalverket från perioden. Denna typ av skildringar blir vanligare då fack- och arbetarrörelsen växer upp. De behöver teckna sina hjältar under hårt arbete. I Sverige målas dessa bilder i början av 1900-talet av Sven X:et Erixson och Albin Amelin. Men var är handlaren?

Naivistiskt och lokalt

Först under 1900-talet framträder affärer och butiksbiträden i bildkonsten. I Sverige har vi under 1900-talet haft en tradition med lokalt förankrade konstnärer, som i naivistisk stil idealiserar den småskaliga detaljhandeln. Olle Olsson Hagalund målar sitt Solna och Anders Åberg gör bilder och modeller av sin barndoms Höga kusten. I deras respektive bildvärldar är handlarna en naturlig del av en trygg vardag och det är lätt att läsa motiven som en längtan till ett gott, men svunnet, liv i ett samhälle med mänskliga proportioner. När Carl Anton målar detta liv i ton och bild kan det sammanfattas som glädjen att äta kylskåpskall fil inhandlad hos den lokala handlaren på Bondegatan.

Samma idyll, men med lite mer kontinental värme, finner vi i Lennart Jirlows bilder av äppelkindade servitörer och bodknoddar. I glada färger målas den värld upp genom vilken många skulle vilja promenera hem efter en dags arbete; en värld där vi möts av glada leenden då vi köper med oss några äpplen av grönsakshandlaren. Denna speciella genre av genrekonst förvaltas idag mindre konstnärligt i litografier, i stora upplagor, med motiv från skärgården.

Reklam och konst

Idag ser vi hur reklamen för detaljhandeln, precis som konsten, försöker ta vara på sådana euforiska värden som personlighet och småskalighet. Reklam blir redan tidigt ett sätt att estetiskt kommunicera med konsumenterna, och det dröjer inte länge förrän konst och reklam ömsesidigt börjar påverka varandra. Konstnärer som Henri de Toulouse-Lautrec och Isaac Grünewald skapar reklam och reklamens estetik sätter sitt avtryck i tavlor av konstnärer som GAN och Robert Deaunay.

Utvecklingen går vidare och under 1900-talets senare hälft ser vi hur popkonst, reklam och försäljning överlappar varandra till den grad att det knappast är intressant att bena ut vem som är reklamare och vem som är konstnär – eller om det är konstverket, soppburken eller konstnären själv som är produkt. Andy Warhol personifierar detta. När konsumerande blir livsstil blir också skyltfönstret en viktig symbol. Följdriktigt blir även skyltfönstret ett vanligt motiv inom popkonsten. Exempel är Don Eddys Nya skor åt H. (1973–74) och Richard Estes Food shop (1967). Hur ödsligt det kan vara innan folklivet kommit igång och affärerna slagit upp sina dörrar visar oss Edward Hopper i Tidig söndagsmorgon (1930).

De verkligt trevliga handlarna

De verkligt trevliga och hjälpsamma handlarna möter vi i barnböckernas illustrationer. För vem vill inte betjänas av de gummor och biträden som Ilon Wikland låter hjälpa Kajsa Kavat, och vem vill inte köpa godis av Stig Lindbergs godmodiga karamellhandlare i Lennart Helsings Krakel Spektakel köper en klubba?

Författare: Martin Melin