Tillkomsten av multinationella livsmedelsföretag

Under slutet av 1800-talet och de första decennierna på 1900-talet utvecklades möjligheterna att bedriva storskalig produktion inom livsmedelsindustrin. Sammantaget gjorde nya produktionsmetoder, paketering och distribution det möjligt för enskilda företag att sälja varor över betydligt större geografiska områden. Livsmedelsmarknader, som tidigare i hög grad varit lokala, blev nationella och till och med internationella i och med att småföretag slogs samman till stora enheter.

Amerikanska pionjärer

Ledande nation i denna utveckling var inte oväntat USA, där den stora marknaden gynnade de företag som tidigt utnyttjade modern teknik. Det var framför allt konserveringstekniken som öppnade för denna utveckling. Flera av de företag som under 1880-talet etablerades på den amerikanska marknaden blev under 1990-talet kända som multinationella livsmedelsföretag. Bland dessa märktes Heinz som var pionjärer vad gällde konserverade grönsaker, men som i dag sannolikt är mest känd för sin ketchup, och Del Monte som tidigt specialiserade sig på konserverad frukt. Det fanns också företag som tidigt arbetade med konserverad färdigmat. Bland dessa pionjärer återfanns sopptillverkaren Campbell. Genom nya tekniker var det möjligt att ta fram nya produkter för den amerikanska marknaden. Quaker Oats var till exempel en av pionjärerna, då det gällde att förädla spannmålsprodukter till bland annat flingor.

Internationella investeringar

Redan före första världskriget genomförde vissa amerikanska livsmedelsföretag investeringar i andra länder, men det var framför allt efter krigsslutet som denna utveckling tog fart. Ur avsättningssynpunkt var den europeiska marknaden överlägset intressantast. Under mellankrigstiden intog livsmedelsföretagen en dominant roll i den amerikanska industrins utlandsetableringar, åtminstone vad gällde antalet företag. Delvis berodde detta på att kapitalkostnaderna för att etablera en fabrik inom denna bransch var förhållandevis låga jämfört med till exempel tung industri och verkstadsindustri. Bland de företag, som under mellankrigstiden på detta sätt etablerades inte bara på den europeiska utan hela den internationella marknaden, märks bland annat Coca-Cola, General Foods och Kraft.

Europeiskt margarin från Unilever

För de amerikanska företagen kom ofta Storbritannien att fungera som språngbräda in på den europeiska marknaden. I Storbritannien var man inte särskilt snabb med att ta till sig den nya konserveringstekniken vilket gjorde att man inte utvecklade stordrift inom dessa områden. Däremot kunde man dra fördel av kontakterna inom samväldet och utveckla produktion och handel med kolonialvaror som kakao (Cadbury) och te (Lipton). De positiva erfarenheterna från den amerikanska livsmedelsindustrin påverkade under mellankrigstiden även det europeiska företagandet. Storföretagandet blev alltmer utbrett – även i Sverige – men relativt få företag handlade på den internationella marknaden. Ett multinationellt europeiskt livsmedelsföretag som från 1930-talet kom att få stor betydelse var emellertid Unilever med huvudkontor i både Holland och England. Bolaget hade tillkommit genom en fusion mellan de båda margarinföretagen Margarine Unie och Margarine Union samt den brittiska tvåltillverkaren Lever Brothers. Syftet bakom denna sammanslagning var främst att skapa en bättre kontroll över råvarutillgångarna. Margarin- och tvåltillverkarna konkurrerade nämligen delvis om samma produkter. Unilevers verksamhet var till att börja med koncentrerad till de brittiska öarna och Holland men redan under 1930-talet gjordes inbrytningar på andra nationella europeiska marknader. I Sverige var Unilever under 1930-talet delägare i fem margarinfabriker.

Författare: Mats Larsson